Jag ser i dina ögon en tid av ensamhet,
att du känner som om ingen annan vet.
Allt som du har känt det är borta nu,
och den enda som förstår din sorgsenhet är du.
Nu är du tillbaka i din gamla lägenhet.
Nu tar hösten dig i sin tunga famn,
och ljuset räcker inte längre fram.
När kalla vindar ilar runt i dina tankar,
då står ångesten och vemodet och på dörren bankar.
Och du är ensam i nattens mörkaste hamn.
Jag ser i dina ögon en trött och frusen själ,
en man utan kompass på livets svåra väg.
All den värme och kärlek som du har fått,
har nu bleknat och är på väg bort.
Det blir en tomhet som du känner allt för väl.
Jag ser i dina ögon hur glädjen faller ner,
likt löven på träden som gulnar mer och mer.
Jag ser att du tappat lite av din lust,
och ditt hjärta fått en släng av isande höst.
Och mörkret och kylan är det enda du ser.
Men jag ser i dina ögon att du innerst inne vet,
att dagarna skall vända och fyllas av en verklighet.
Du skall möta våren som en värmande vän,
och hitta glädjen i att åter ta ton igen.
Allt detta är hos mig en väl bevarad hemlighet.
//M
 |
| Dagg |
 |
| Höstäpple |