Löv

Löv

tisdag 31 augusti 2010

Saknad, längtan...

Har haft några dagar av saknad och längtan som blandat sig hej vilt med glädje. Konstigt va!!

Jag har en stor saknad efter en person som betydde så mycket för mig. Hon var min bästa vän, min stora trygghet, min ledstjärna, min idol, hon var den som visade mig rätt väg, hon ÄR min mamma.
Jag saknar henne så in i helvete. Alla säger att det kommer kännas lättare med tiden. Men dom har så fel, det blir inte lättare bara lite längre mellan gångerna som jag ramlar ner i det svarta hålet. Men det gör lika ont fortfarande. Saknaden är lika stor, om inte större, när jag tänker på att det är 3 år sedan hon lämnade oss.
3 år sedan jag pratade med henne, 3 år sedan jag såg henne, 3 år sedan jag höll hennes hand och sa att det va ok att hon släppte taget. 3 år är en evighet ju och ändå känns det ibland som det var igår.
När hon gick över bron till andra sidan tog hon en bit av mig med sig. Och jag behöll en stor bit av henne i mitt hjärta. Min underbara och högt älskade mamma, barnens allra bästa mormor.  Va det är orättvist ibland.

Det kommer dagar då jag känner mig halv, då jag inte fattar vad som är meningen med allt. Men då tänker jag på vad min lilla mamma skulle sagt. Hon hade sagt att allt ordnar sig, på ett eller annat sätt.  Man får bara inte ge upp. Ljuset kommer tillbaka igen.

Jag kommer aldrig ge upp!  Jag kommer att kämpa i motvind och kyla för mig och mina barn. Jag kommer alltid stå stark för mina barn. Jag kommer alltid finnas här för dom, vad dom än väljer att göra eller bli. Den kärlek jag har för dessa underbara, vackra, modiga, smarta och fina ungar kan aldrig ta slut. Dom är själva livet.

Och jag vet att mormor hade varit så stolt över dom och det dom gör. Och hon vakar över dom.

Så tack min kära mamma för allt du gav, att du gjorde mig till den jag är idag. För all kärlek du gav oss.
Saknar dig, längtar efter dig och älskar dig i evighet.






Lånad bild på google



Jag ska lyfta hennes fötter
Dom ska flyttas tills hon går
Den ena efter den andra
tills hon trampat upp ett spår
jag ska gå i hennes skugga
Om hon faller finns jag där
Sen ska jag lyfta hennes händer och säga
där ser du själv hur stark du är

                                                    //Lisa.E




All kärlek med värme.
Ta hand om dig.
//M

lördag 28 augusti 2010

Förlåt, förlåt !!!

Jag har inte varit här på hela veckan, förlåt.

Men nu är jag igång på jobbet igen, fullt ös. Massor av goa ungar, nya elever som börjat, gamla elever som går kvar. HÄRLIGT:)  Har fått massor av kramar och härliga leenden denna vecka. 
Elever som slutat och gått vidare på sin framtids snirkliga stig, kom och hälsade på mig =)  Jag blir så glad, det värmer mitt hjärta, det bevisar att jag betyder något och det jag gör är bra.  Tack älskade ungdomar, kommer alltid bära er i mitt hjärta.  Ni betyder nästan lika mycket som mina egna älskade, fina och underbara barn.
Mina ungar har också börjat skolan igen, så nu är vi alla tillbaka i skolans värld. Och dagarna har börjat få lite rutin igen, lite tråkigt men ett måste.

Och hösten har verkligen satt ner foten nu och stampar i takt med dom lite tunga tankarna. Det gråa och sorgsna går hand i hand om nätterna. Skuggorna blir fler och större, och svårare att bli av med. Det liksom tränger sig på, kryper under skinnet, tar plats i hjärnan och rör till det för själen. Hösten, den tid på året som är så vacker i all sin dysterhet.

Augusti 2010



Funderade i dag på att städa undan på uteplatsen, plocka undan krukorna och grillen. Men nä, inte i dag. Hoppas fortfarande på lite fler fina dagar då man kan ta sin kaffekopp och gå ut o sätta sig.  Jag lever på hoppet, än :). 
Så idag har jag inte gjort något vettigt, jo jag har myst med min lille grabb så klart, och det kan få mitt hjärta att slå några extra slag. Han är den härligaste unge man kan tänka sig. Han är min stjärna alla dagar. Men i morgon åker han till sin pappa igen, och jag får en vecka med lugna men väldigt långa kvällar.



Lite slitet men ändå vackert.


Nästa vecka ska jag bara jobba halvtid, lite skönt faktiskt. Har massor att fixa den veckan, sånt där som inte blivit gjort innan. Alla sakerna som skulle ha gjorts förra veckan, eller förra månaden.
På fredag ska jag ha några kompisar på mat, men vet inte vad jag ska bjuda på. Kanske dags att börja fundera på det. Det ska bli så trevligt, det är ett härligt gäng så jag vet att det kommer bli många skratt den kvällen. God mat, gott att dricka, tända ljus och underbara vänner, lite lycka i den mörka kvällen.



Höstens sista blomma?


Man får ta vara på dom små sakerna och stunderna av lycka och glädje. Glädjas åt det man har. Tro på framtiden. Ta dagen som den kommer.



Här är lite lycka av vår käre Cornelis.

Över mitt huvud svävar en kolsvart gam,
i rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam.

Och jag är trött och tveksam men deras sång är gla´!
- Om inga ungar funnes så slutar ja´!




Ha en go`natt vänner.  Dröm fina drömmar.
Kramar om i natten.    //M

söndag 22 augusti 2010

Har saknat

Ja jag har saknat mitt jobb i sommar, och framför allt "mina" ungdomar. Men nu ska det ske, imorgon kl. 8 börjar jag jobba igen, jippieeee :)

Helgen har varit toppen, haft en del att stå i men också många underbara möten och härliga skratt. Jag har tankat energi denna helgen, så nu orkar jag ta tag i vardagen som kommer imorgon.

Nu ska jag ta och bege mig in i drömmarnas land. Och där kan allt hända, där kan han med stort H dyka upp, där är alla problem som bortblåsta, där skiner solen och molnen är vita och fluffiga. Bara synd att det inte är verklighet.

Vårda era hjärtan kära vänner.
Kram M.

fredag 20 augusti 2010

Underbart!!

Blev bjuden på fika idag. Vi satt på en uteservering och drack kaffe. Solen värmde riktigt gott och det var härligt. Där satt vi i över två timmar, käkade wienerbröd och pratde om allt o inget. Pratade om hur fort sommaren gått och om hur underbar den varit. Vi pratade också om vintern som ska komma, blir den lång, blir den kall eller blir det mycket snö ?  Både känner vi att man blir lite låg när hösten är på ingång, men att det samtidigt är mysigt. Vi är så lika vi två, har samma humor och tankar om saker. Vi kan prata om allt, ja precis ALLT. Det är underbart att ha en sån vän, som man kan ringa mitt i natten. Kommer alltid finnas där för dig vännen. Tack för att du finns.
Vi planerade även nästa sommar, det gäller att vara ute i god tid :). Vi ska ta några dagar i Stockholm igen. Vi var där förra året, bara vi två. Vi tog det lugnt och bara njöt av att ta dagen som den kom. Promenerade på Söder, slog oss ner på någon uteservering och tog en öl. Det var härligt, och jag har längtat tillbaka många gånger till Söders höjder, det är så mysigt att promenera runt där. Så dit åker vi nästa år och då stannar lite längre. Längtar redan.  Sen kommer vi också att befinna oss en del på västkusten, där jag har mina rötter.
Känns lite lättare att härda ut vintern nu när jag vet att nästa sommar kommer jag att leva igen.


Sensommar 2010

Har haft fredagsmys med min lille skrutt ikväll. Och efter hans önskemål blev det taco framför tv:n.  Han berättade om skolan och om vad han vill bli när han blir stor, han vill bli musiker eller polis. Kanske kan han bli en sjungande polis *s*.  Där är en grabb som har hela mammas hjärta i sin hand. En kärlek så stor att jag ibland undrar hur man kan älska någon så mycket. Han är en fantastisk liten kille, en tänkare med mycket fantasi. Ger mig många goa skratt och underbara tankar.  Älskar dig lilleman, härifrån och till månen, och tillbaka igen.

Kram till er.
//M

torsdag 19 augusti 2010

Jag skulle bara....

...gå en "liten" sväng igår kväll.  Det blev en runda på 2 tim i skogen.  Det regnade men luften var ljum och det luktade friskt. Jag skulle bara tömma hjärnan och kroppen på energi innan jag hoppade i säng.


Regnar lite.

Men så blev det alltså inte.  Det var så skönt ute och jag kände ett lugn inom mig. Regnet föll lite försiktigt, så där lätt så det inte stör utan bara får en att känna dofterna lite starkare. Färgerna på träden blev klarare och gräset grönare. Det luktade höst.



Och hjärnan jag skulle tömma på dagens funderingar började gå på högvarv i stället, det snurrade tankar om gårdagen och morgondagen.






När jag hade funderat färdigt på kärleken . När jag hade funderat färdigt på livet. När jag hade funderat färdigt på vardagen....då hade det gått 2 tim :).  Och när jag kom hem märkte jag hur våt och kall jag var, så det blev att tända lite ljus och tappa upp ett varmt bad och bara njuta.
Det sista jag gjorde var att gå på date.......med John Blund  =).



Kram på er.
//M

tisdag 17 augusti 2010

Ungar

Tänk att ungar, barn, kids, ungdomar, tonåringar, ja vad vi nu kallar dom, kan ge så mycket.

Jag känner både glädje och sorg över "mina ungar". " Mina ungar" är dom ungdomar som finns runt mig i vardagen, både hemma och på jobbet.
Jag känner sorg för att jag ser hur några kämpar och kämpar, dom går på fel väg men vill inte gå där. Dom har så många fina sidor men blir oftast dömda efter sina mindre bra sidor. Dom säger själva att det är ingen idè att försöka för det är ändå ingen som bryr sig.
Jag känner sån otroligt stor glädje för dessa lite struliga ungar när dom gör något bra som dom själva är stolta över.  Ett leende på en  butter, argsint, tjurig 15årig kille, det kan få mitt hjärta att slå volter. Eller när någon av dom kommer fram och man får en stor kram, det får mig att älska livet. Det får mig att tro på framtiden.

Önskar att dom fick lite mer förståelse från vuxenvärlden. Lite mer tid av vuxna. Lite mer kärlek. För det är underbara ungdomar med mycket känslor, tankar och kärlek där under den tuffa ytan.

Gott att skolorna börjar nu igen, för många av dessa ungar är skolan en plats där dom finner vuxna som lyssnar på dom.  Och jag längtar efter "mina ungar", dessa jobbiga, bråkiga, gapiga och helt underbara ungdomar.

Så kärlek till er alla.  Ta hand om varandra.
//M

söndag 15 augusti 2010

Som en käftsmäll.....

....slog det mig att skolan börjar om några dagar. Ännu ett tecken på att hösten är på väg med med full fart.
Fan va fort det går, dagarna rinner iväg som sand mellan mina fingrar. Dom kalla kvällarna är som sandpapper mot min kind. Det gäller att fånga dom lyckliga stunderna, ta fram dom varma minnena.

Dagarna är fortfarande ljumma och vackra. Vinden som sakta blåser kring mitt inre. Den kommer som en påminnelse om att stanna upp lite i livet. Den ger mig en tro om morgondagen och får mig att bli lugn. Jag kan sitta vid sjön flera timmar och bara känna vinden som smyger vid min axel, den säger åt mig att glädjas åt det lilla och att inte titta på dom mörka molnen. Dessa stunder är underbara, som energi åt min själ. Och tankarna liksom känns en smula lättare. Samlar på dom vackra stunderna för att kunna leva på dom i vinter.




Nu blir det lite musik & städ här hemma. Och nej, jag ska inte spela själv, skonar grannarna, det är ju trots allt söndag =) Låter spellistorna på datorn sköta musiken idag.

Kramar om........

//M

fredag 13 augusti 2010

Foto på foto

Skoj att ta foto på foto....och fixa till dom lite :)










Foton tagna i boken 112 sånger, en fantastisk bok med så många fina foton.

All lycka.     //M

torsdag 12 augusti 2010

Höstkänsla


Hallå igen....
Hur är stan en sån här kväll i augusti när sommaren regnat bort.


Dagens promenad med en vän.    Höstkänningar i kroppen.


När hösten kommer och tiden gått för fort, 
när allt känns på rutin och redan gjort
.

Som ett obehagligt allvar drar sig hösten in i stan.
Du min vän i livet, se hur sommaren blir höst.




Lite foton med texter av LW.

Ha det bäst.
Kärlek till er.    //M

onsdag 11 augusti 2010

Trött jag blir...

Nä det verkar inte som jag får tillbaka alla foton :((. En del har jag fått tillbaka men långt ifrån alla. Det värsta är att foton på en familjemedlem som tyvärr inte finns hos oss längre, dom fotona är borta :( Nu kan jag sitta här och ångra att jag inte bränt ner dom på skiva.  Fan va kasst livet e ibland.

Sen är det ett jävla oväder här idag också, det ösregnar hela tiden och blåser halv storm. Kan det bli bättre ??
Nä nu är jag glad att denna dagen är slut. Morgondagen kan knappast bli sämre eller????

Dagens väder.


Så ett gott råd till er där ute, spara era foton och köp er ett paraply *S*

Va rädda om er och om andra.
Kram   //M

söndag 8 augusti 2010

Lugnt & fint bara.

Känns som hösten knackar på lite försiktigt, det regnar och vinden är lite kallare. NEJ, inte än, vill ha sommar ett tag till. Visst kan hösten också vara vacker, med alla sin fina färger, luften är högre och klarare. Hösten är på något vis lugnare, folk tar det lugnare, går inomhus och myser.  Men inte ännu !!!  Usch, får en klump i magen av att tänka på att sommaren redan är över och att det är ett helt år tills nästa gång.

Veckan som gick har varit underbar. Jag har umgåtts mycket med familj och vänner. Tänk vad det kan betyda mycket att man har dom. Dom behöver inte vara många, Jag har inte så många "nära vänner", men dom jag har är fantastiska. Och jag kan gå genom eld för dom.

Jag har också tagit fram den gamla gitarren, å va den har varit med om mycket genom åren. Den är som en kär gammal vän :) 
Så nu har jag börjat plinka lite på den, är många, många, många år sedan jag spelade, men fick sån lust nu att pröva lite igen. Jag är absolut helt kass på gitarr, och tänker inte försöka bli någon ny stjärna på gitarrhimlen. Ska bara spela för att roa mig själv, och för att jag alltid varit galen i gittarspel. 
Tycker det är så mysigt med lite gitarr och sång, och då gärna svenska låtar så klart.  Är sån härlig känsla över det, ni vet, lägereldar, skratt, sommarkvällar och snygga killar som spelar o sjunger  =)

Tyvärr är det lite dåligt med nya foton nu för min dator har fått sig ett spel och tagit bort ALLA mina foton. Så tills hjälp kommer använder jag en annan dator.  Men hoppas det snart ska vara fixat igen, annars får jag ge mig ut och fota för glatta livet  :)

Ta hand om varandra där ute.
Kram    //M

onsdag 4 augusti 2010

Maskrosbarn

Jag har haft långa dagar känns det som, ja dom har varit längre än vanligt på nåt lustigt vis. Har fått gjort hur mycket som helst.

Har återupptagit kontakten med en person som stod mig mycket nära, när jag va ca 16-17 år gammal.
Då gick vi många timmar på grusiga vägar, uppför branta backar och pratade om livet. Om det livet som fanns just då iaf. Jag hade just börjat på mitt första sommarjobb, och jag kännde mig vuxen. Det var som en ny tid började då den sommaren, allting blev på allvar. Och det var underbart.

Då var kärleken också på allvar, det hade den inte varit innan. Den sommaren planerade vi våran framtid, vilka vägar vi skulle gå. Vi skulle alltid vara fria, göra som vi ville, resa på långa resor och bara ta dagen som den kom.

Vi var maskrosbarn, vi klarade oss alltid. Så är det fortfarande, jag kommer alltid tillbaka, jag växer där ingen tror att något kan växa. Motgångar gör oss starka, sägs det. Kan nog stämma ibland, men även en maskros kan få fläckar som aldrig går bort. Men den överlever.

Min gamla vän har också överlevt, trots våran uppväxt bland dom dystra betonghusen, eller kanske tack vare den uppväxten.  Vi överlevde !!  Och alla minnen från tiden är just bara minnen nu. Minnen som finns inom mig, som får mig att vara den jag är. Minnen jag är tacksam över att jag har i dag.

Kärlek till er.
//M