Drömmar & verklighet

Har suttit och pratat med en av mina äldsta och bästa vänner ikväll. Vi har känt varandra sen vi var små. Vi pratade om drömmarna vi hade förr, om dom stämde överens med verkligheten vi lever nu.
Nä det gör dom inte, ja eller en del gör ju det.

Men förr drömde man mer storslaget, och inget kändes omöjligt.  I dag är drömmarna mycket mindre och stillsammare på nåt vis. Känns som man nöjer sig med dom små sakerna, eller vågar man bara inte drömma stort av rädsla för att misslyckas. Är det så att man blir fegare ju äldre man blir, blir försiktigare, lite ängsligare? Nja, man är nog mer rädd att skada någon annan, att dra med sig någon i sina misslyckade drömmar, jag klarar mig ju alltid.  Jag har några drömmar kvar, dom dyker upp när man mår bra. Men är lika flyktiga som molnen en stormig dag. Fan, ibland blir man riktigt arg på sig själv som är en sån fegis, som står och stampar i sina egna fotspår, och på samma ställe.

I dag bestämde jag och vännen att nu jävlar ska vi förverkliga några av våra drömmar. Hmmmm, det där har jag sagt förr. Ja ja, vi får väl se. Men det är skönt att ha sådana här dagar när man har energi och tron på sig själv. När man tycker att solen känns extra varm, kaffet smakar extra bra och känslorna är som vackra fjärilar i vinden. Det gäller att fånga dessa dagar och stunder, att minnas dom, så man kan ta fram dom när dagarna inte är lika vackra. För ibland är inte livet så lätt och ljust, det finns dagar då mörkret styr mina tankar. Dagar då mina tankar och känslor är som den mörkaste vinternatt, kall och hård. Då önskar man bara att den långa svarta natten ska skingras och gryningens ljus ska komma.

Så jag fortsätter att drömma stort lite då och då, har jag tur slår kanske en liten dröm in. För om man slutar drömma så slutar man nog att leva en smula.

Ljuset i mörkret