Är man normal??
Satt och lyssnade på ett gammalt radioprogram innan. Personen som pratade sa något som jag kännde igen mig i och jag blev full i skratt. Sånt där bubblande skratt som man inte kan stoppa, för att 2 sekunder efter känna en oändligt stor sorg. Skrattet byttes snabbt ut mot tårar i ögonen. Och allt gick så fort och var så otippat att jag inte fattade något. Vilken konstig känsla, det bara kom och jag hade ingen kontroll. Jag som hatar att inte ha kontroll.
//M

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar