Ungar

Tänk att ungar, barn, kids, ungdomar, tonåringar, ja vad vi nu kallar dom, kan ge så mycket.

Jag känner både glädje och sorg över "mina ungar". " Mina ungar" är dom ungdomar som finns runt mig i vardagen, både hemma och på jobbet.
Jag känner sorg för att jag ser hur några kämpar och kämpar, dom går på fel väg men vill inte gå där. Dom har så många fina sidor men blir oftast dömda efter sina mindre bra sidor. Dom säger själva att det är ingen idè att försöka för det är ändå ingen som bryr sig.
Jag känner sån otroligt stor glädje för dessa lite struliga ungar när dom gör något bra som dom själva är stolta över.  Ett leende på en  butter, argsint, tjurig 15årig kille, det kan få mitt hjärta att slå volter. Eller när någon av dom kommer fram och man får en stor kram, det får mig att älska livet. Det får mig att tro på framtiden.

Önskar att dom fick lite mer förståelse från vuxenvärlden. Lite mer tid av vuxna. Lite mer kärlek. För det är underbara ungdomar med mycket känslor, tankar och kärlek där under den tuffa ytan.

Gott att skolorna börjar nu igen, för många av dessa ungar är skolan en plats där dom finner vuxna som lyssnar på dom.  Och jag längtar efter "mina ungar", dessa jobbiga, bråkiga, gapiga och helt underbara ungdomar.

Så kärlek till er alla.  Ta hand om varandra.
//M